Om sumprunkare, iskarlar och förlagsdirektörer

2009-11-18T11:02:00.008+01:00

När vi fick kyl och frys försvann helt plötsligt yrken som sumprunkare och iskarl. Till skillnad frånd dagens bok- och musikförlagsdirektörer och producenter hade de inga starka lobbygrupper som kunde pusha för införande av extra kylskatter på all elström och all försäljning av kylutrustning, eller lagar som gjorde det möjligt för deras privatspanare att ange folk som dristade sig till att ha elektriskt kylskåp utan kylskåpslicens.

När ny teknik infördes fick dessa yrkesgrupper helt enkelt hitta andra sätt att tjäna sitt levebröd. De flesta tyckte nämligen det var mycket enklare att koppla in en sladd till nätet och tanka hem den ström de behövde till sitt kylskåp. Fiskarna hade dock inga problem med förändringen, folk ville fortfarande äta fisk, och den som kunde sälja färsk fisk av god kvalitet överlevde. Det senare var ju dessutom mycket enklare när man kunde använda modern kylteknik för att hålla fisken färsk och man kunde dessutom distribuera fisken över längre sträckor och nå fler konsumenter.

När internet och fildelning slår undan benen för förlag och skivbolag kommer vi inte stå utan musik, litteratur och annan kultur så länge som det finns folk som är villiga att konsumera sådant. Musiker och författare kommer att bli tvungna att använda andra affärsmodeller och förpackningsformer för att överleva, men vår värld kommer inte att tystna bara för att förlagsdirektörsyrket går ur tiden. Med dagens teknik finns det lika lite anledning till att vi ska köpa vår musik på koldioxidfotavtrycksvidriga plastbitar eller våra böcker tryckta på nedsågade träd, som att vi ska köpa is till isskåpet.

Dessutom kommer det alltid att finnas folk som skapar sina verk för att de faktiskt har någonting att säga, och en vilja att säga det

I en läsvärd artikel i dagens Computer Sweden berättar poeten Lars Gustafsson om bl. a. just detta.

Riksdagskandidering

2009-11-17T10:20:00.004+01:00

Idag ställer jag upp som primärvalskandidat till Piratpartiets riksdagslista. Jag hade aldrig trott att jag någonsin skulle behöva göra något sådant. Jag hade heller aldrig trott att de etablerade partierna skulle anse att integritet och frihet var av så ringa värde att man trots protester kunde kasta dem på soptippen. Jag hade heller aldrig trott att de skulle falla som käglor för mediaföretagens lobbyister trots uttalande om att inte jaga en hel fildelande ungdomsgeneration. FRA-lagen och IPRED visar att jag hade fel. Det är därför Piratpartiet behövs. Vi kan inte längre hemfalla till någonannaismen och tro att någon annan ska skapa oss ett bättre Sverige. Vi måste göra det själva, så därför blev det naturligt att kandidera.

Uno Engborg

Om sumprunkare, iskarlar och förlagsdirektörer

Riksdagskandidering